Ett år av film: 30 juli 2021

Mad Max Del 2. The Road Warrior, tonårsfavorit

Mad Max 2, eller The Road Warrior som är den egentliga titeln, var den första MM-filmen som kom till Sverige. The Road Warrior hade premiär 1981 och för mig som 19-åring var det den häftigaste film jag sett. Annorlunda än allt annat. Jag vet inte hur många gånger jag såg den. Sex? Åtta? Fler? Under den perioden hade biograferna problem med sjunkande publiksiffror, och måndagar var den sämsta dagen. För att dra folk var det halva priset på biljetter på måndagar. Alltså, måndag, gå på bio och se Mad Max.

Filmen gav upphov till en hel genre. Plötsligt dök det upp ett antal, väldigt bleka, kopior. Post-apokalyptiska ökenlandskap, skabbiga motorfordon och läderklädda karaktärer. Gemensamt för alla var erbarmligt dåliga manus.

The Road Warrior (RW) hade i alla fall en historia att berätta. Vi befinner i en värld där civilisationen i princip gått under. När filmen startar kastas man direkt in i handlingen. En höghastighets biljakt på en motorväg i öknen. Max och hans hund jagas av ett gäng skurkar i sin V8 Interceptor, två bilar och en mc. Max lyckas få de två bilarna att krascha, och plundrar dem på bensin.

Lite senare får Max syn på en gyrocopter vid sidan av vägen. Han stannar för att undersöka och överraskas av en man, The Gyro Captain, som legat dold i sanden. Han har använt gyrocoptern som bete för att lura nyfikna och sno deras bensin. När öppnar dörren till Max bil hoppar hunden ut och avväpnar Kaptenen. För att rädda sitt liv erbjuder han att visa Max till ett raffinaderi där han kan få all bensin han behöver. Max tar Kaptenen med sig och kör till raffinaderiet.

När de kommer fram upptäcker de att det är under belägring av ett gäng lett av Lord Humungus (som spelas av svensken Kjell Nilsson). Max, hunden och Kaptenen avvaktar. På morgonen skickas fyra bilar ut från det inhägnade raffinaderiet och kör åt olika håll. Humungus hantlangare följer efter och en av bilarna hinns upp nära Max gömställe. Bilens förare och passagerare torteras och mördas. Max beger sig senare dit och räddar chauffören som knappt är vid liv, mot ett löfte om få bensin om han för honom tillbaka.

Max släpps in i raffinaderiet, och deras ledare Pappagallo förhör Max om han vet något om de andra spanarna. Max har ingen aning och säger att han blivit lovad bensin. Personen han räddade dör och Pappagallo upplyser honom om att hans överenskommelse var med den nu döde mannen. Humungus gäng dyker upp och Max handbojas fast. Humungus säger att de tagit alla spanarna, och erbjuder dem fri lejd mot att de lämnar raffinaderiet och bensinen åt honom. De har en dag på sig att bestämma.

Vissa av gruppen i raffinaderiet vill ge upp, andra försöker övertyga dem. Problemet är att de behöver en truck som kan dra en tanktrailer med bensin. Max påkallar uppmärksamheten och säger att han vet var det finns en truck. Han kan fixa den i utbyte mot sin bil och så mycket bränsle han kan bära.

Max och hunden ger sig iväg i natten till fots. På morgonen kommer de till Kaptenen som varit fastkedjad vid en stock. Han får hänga med och bära bränslet till trucken. De kommer till gyrocoptern och flyger till trucken. De lyckas starta den och Max ger Kaptenen nyckeln till hans kedja.

Max bryter igenom Humungus omringning med hjälp av Kaptenen och levererar trucken. Pappagallo som egentligen skulle kört trucken har blivit skadad och man erbjuder Max att köra den. Men Max vill bara ha sin bensin, sin bil och dra därifrån. Pappagallo försöker övertala honom men utan att lyckas.

Humungus gäng ser när Max kör iväg och följer efter honom. De tvingar honom av vägen, de dödar hunden och bilen exploderar. Kaptenen ser röken från vraket, flyger iväg och plockar upp den livlöse Max.

Tillbaka på raffinaderiet vaknar Max till, samtidigt som Pappagallo går igenom planen för att bryta sig ut. Först ska tankbilen köra ut för att dra till sig gänget, sedan en buss med resten av folket, som kör åt andra hållet. Utan bil erbjuder sig Max att köra den bepansrade trucken.

Jagade av Humungus män kör trucken iväg. En efter en dödas truckens försvarare. Jakten avslutas med en frontalkollision mellan trucken och Humungus fordon. Max stapplar sig ur vraket och upptäcker att det inte var bensin i tankern, utan sand, och Max inser att han använts som lockbete.

Max blev självklart en idol, en hjälte för mig. Men är han egentligen det? Han är definitivt inte den arketypiske hjälten som får prinsessan, kronan och kungadömet. Inte ens en anti-hjälte som motvilligt tar på sig rollen som frälsare. Han är en ”fucked-up loner who isn’t fit to live among civilized people”. Han börjar varje film ensam och nedbruten, och avslutar varje film på samma sätt eller värre.

Det han gör gör han av själviska skäl. Han räddar spanaren; “Thanks for saving me”, “I’m only here för the gas”. Spanaren dör “Han lovade mig bensin. Jag vill bara ha bensin och sen sticka”. Fixar trucken “Trevligt att jobba med er, men nu sticker jag”. Kan du inte köra trucken? “Nope”. Pappagallo jämför till och med honom med banditerna “…men du tillhör packet där ute. Du lever på den gamla världens lik” “Just give me the gas”.

(Trivia om The Roadwarrior: I filmen har Mel Gibson endast 16 rader dialog, och två av dem är “I only came for the gasoline”)

Först när han har kraschat sin bil och inte har något val erbjuder han sig att köra trucken.