Den Svarta Hunden vilar på mitt bröst, igen

Jag upptäckte det när jag låg och vilade på soffan och lät tankarna vandra, att den är tillbaka. Depressionens Svarta Hund. Än så länge är den inte så stor.

Det lustiga är att jag sa det själv för några timmar sedan utan att inse vad jag sa. Jag pratade med min son, som var trött efter en lång dag i skolan. Jag sa “Ja, jag är också trött. Jag har massor att göra och nu har jag lite tid att göra det, men jag orkar inte, har ingen lust att göra något, ingen energi. Typiskt!”

Och där har vi det. Det typiska för min depression; trötthet, håglöshet, ointresse… Den har kommit smygande den senaste veckan. Jag har sovit fler timmar, ändå varit urtrött när jag vaknat. Varit utmattad när jag kommit hem från jobb. Jag har tvingat mig själv till att utföra något när jag kommit hem, men inte haft någon större entusiasm. Jag drar mig undan. Jag har svårt för att samla mina tankar, att fokusera. Ingenting känns speciellt viktigt.

Varför just nu? Kanske är en orsak att min pappa dog för två veckor sedan. Inte oväntat, inte plötsligt, men ändå en sorg. Kanske är det den gråa årstiden? Kanske är det ett par små renoveringsprojekt som har sugit energi? Kanske är det att jag sett färdigt andra säsongen av Stranger Things? Maybe all of the above.

Jag har mått ganska bra sista tiden. Bra? Ja, om man jämför med hur jag mådde för inte så länge sedan. Jag har varit på bra humör, det flyter på på jobbet, jag har fått skött lite saker med huset. Har känt mig ganska tillfreds med mig själv.

Nu är jag lite rädd att jag ska sugas ner av malströmmen, ner i mörker igen. Jag hoppas att mina mediciner ska hjälpa mig undvika det. De, och den ökade självinsikten jag har fått de senaste åren. Jag lägger märke till förändringarna och kan förhoppningsvis hantera dem bättre.

Jag undrar om mitt sinnestillstånd på något sätt påverkar min kreativitet positivt? Inte så att jag plötsligt blivit inspirerad att skriva eller fotografera. Nej, mer subtilt. Mitt skrivande har varit pausat under en lång period, men den senaste veckan har det dykt upp nya trådar och vinklar på idéer jag gått och burit på. Jag har i alla fall gjort lite anteckningar och hoppas att jag kanske snart kan komma igång igen.

Advertisements
This entry was posted in Depression and tagged , . Bookmark the permalink.

One Response to Den Svarta Hunden vilar på mitt bröst, igen

  1. herrarnes says:

    Det är jobbigt när man ser det svarta hålet närma sig och veta vad det innebär då man sugs in.
    Kämpa på

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s