Bakom draperiet Del 2

Bakom draperiet Del 2

Marianne låste ytterdörren efter sig. Gud vad jag är trött, tänkte hon. Det hade varit roligt. Det var länge sen de hade träffats allihopa och de hade haft mycket att prata om, men efter tre timmar på en restaurang med pratande och skrattande människor var hon trött i både hjärnan och öronen. Det var behagligt att komma hem till tyst och lugn. Ett glas vin och en stunds slappande framför TV’n skulle passa bra nu.

Hon tog av sig skorna, hängde upp kappan och satte handväskan på byrån i hallen. Hennes första tanke var att gå till soffan som lockade på henne i vardagsrummet, men hon ändrade sig och gick till vänster in i köket. Hon tog fram ett glas, öppnade kranen och lät den spola tills vattnet blev kallt. Vattenglaset tog hon med sig in i vardagsrummet där hon satte på TV’n. Soffan såg väldigt inbjudande ut, men först ville hon byta om till något bekvämare.

Nynnande på en låt från Melodifestivalen som hade fastnat i huvudet gick hon uppför trappan. I sovrummet bytte hon sin klänning mot ett par träningsbyxor och en collegetröja. Hon la märke till en svag doft som inte hörde hemma i hennes sovrum. Det luktade som när man startade en gammaldags tjock-TV som inte varit använd på länge, lite bränt damm och varm elektronik. Hon kollade snabbt grenkontakten där hon hade samlat sina laddare, kände på dem men ingen kändes speciellt varm. Det var mer troligt att en diesel-truck hade kört förbi och att avgaserna hade smugit sig in genom ventilationen.

Kanske lika bra att gå på toaletten innan jag sätter mig, tänkte hon. Det var så irriterande att behöva gå mitt i ett program, och kanske skulle hon somna i soffan. Det hade hänt förr. Hon öppnade dörren till toaletten och tände ljuset. Det stod en man i hennes dusch!

Han såg lika överraskad ut som hon, blinkande mot det plötsliga ljuset. Hennes första tanke var att detta var ett skämt. Något Patrik, hennes son, hade tänkt ut. Sedan såg hon kniven mannen höll i handen och kände hur hon slutade andas mitt i ett andetag. Hennes händer blev iskalla och det började pirra i dem. Mannen reagerade först. Han tog tag i duschdraperiet, slet det åt sidan och tog ett par kliv mot henne innan han snubblade till. Draperiet hade trasslat in sig i hans fötter.

Ett vrål av ilska och han började slita i draperiet. Marianne reagerade. Backande tog hon sig ut ur toaletten och tryckte igen dörren.

”Varför finns det inga lås på utsidan av toaletter? Vad gör jag nu? Mobilen! Sovummet!”

Hon sprang mot sovrummet. Flödet av svordomar fortsatte att strömma ut bakom henne.

Hon insåg att det transparenta duschdraperiet hade gett henne några dyrbara sekunder att fly. Duschdraperiet hon hatade. Duschdraperiet hennes före detta man hade köpt för att, som han hade sagt, ”kunna se på henne när hon duschade”. Halvt på skoj, halvt på allvar. Duschdraperiet hon hatade varje gång hon duschade, och lovade sig själv att köpa ett nytt, men sen glömde bort. Jag kanske skulle skicka honom ett tackkort, tänkte hon. Om jag överlever.

Hon kastade sig in i sovrummet och slängde igen dörren. Hon vred om nyckeln som satt i låset på insidan av dörren, en kvarleva från hennes äktenskap. Hon hade inte låst dörren på många år. Tidigare, när barnen var små, hade de låst dörren för att undvika att bli överraskade när de låg med varandra.

Hon skyndade sig bort till kläderna hon hade burit tidigare på kvällen. Hon hörde toalettdörren slås upp med en smäll. Mannen hade tydligen befriat sig från draperiet. Tunga fotsteg hördes i hallen utanför medan hon frenetiskt letade efter sin mobil. Hon kunde inte hitta den. Var kunde hon ha lagt den? Bankandet på dörren fick henne att hoppa till.

-Fan! Din dumma kärring! Är det här du gömmer dig? Du tror väl fan inte att du kan komma undan?

I väskan! Den ligger så klart i väskan. Eller i kappan. Hur smart var det att stänga in sig i rummet längst bort från trappan? Hur skulle hon komma förbi honom och ner till hallen?

Bankandet övergick till regelbundna dunsar och hon förstod att han använde axeln för att slå in dörren. Tack och lov att han inte kommit på idén att sparka, då hade han antagligen redan varit inne i rummet. Det var frågan om sekunder innan han skulle komma inbrakande, hon var tvungen att komma på något för att distrahera honom.

Snabbt rörde hon sig bort mot dörren. Hennes plan var att ställa sig bredvid den, låsa upp den och trycka ner handtagen nästa gång han kastade sig mot dörren. Förhoppningsvis skulle han störta in i rummet, vilket skulle ge henne tid att smita ut medan han reste sig upp.

Precis när hon passerade dörren slogs den upp. Den träffade henne på vänster axel. Kraften i smällen fick henne att snurra runt och ramla in i väggen bredvid dörren. Ingen hade någonsin hällt bensin på hennes axel och satt fyr, men hon trodde att hon visste precis hur det skulle känts. Armen kändes stum, men hon trodde inte att något var brutet.

Effekten på inkräktaren blev ändå ungefär som hon hade planerat. Han hade farit förbi henne, tappat balansen och låg nu på golvet och försökte resa sig upp. Mariannes hjärna skrek åt henne att sätta fart. Smällen hade gjort henne vimmelkantig och utanför sovrummet vinglade hon till och föll in i väggen. Hennes vänsteraxel tog denna smällen också. Nu kändes den som om någon hade satt fyr och sedan trampat på den.

Fotsteg hördes precis bakom henne och innan hon hunnit få upp farten igen kände hon hans armar runt överkroppen. Hans grepp låste hennes armar intill hennes kropp, hans nävar tryckte mot hennes mellangärde. När hon tittade ner kunde hon se båda hans händer. Han hade i alla fall ingen kniv längre. Bra, då hade han antagligen tappat den i sovrummet.

-Nu har jag dej din jävla hora, stönade han i hennes vänsteröra. Han var andfådd, hans andedräkt luktade som gammalt kaffe någon fimpat i.

-Trodde du att du skulle komma undan?

Hon försökte vrida sig ur hans grepp med resultatet att greppet hårdnade, och smärtan i axeln stegrades. Istället för att försöka vrida sig ur hans grepp lyfte hon benen och drog upp dem mot magen samtidigt som hon böjde överkroppen så långt fram som hon kunde. Den plötsliga förändringen av tyngden fick mannen att luta sig bakåt för att kompensera. Då satte hon ner fötterna och sköt ifrån golvet samtidigt som hon kastade överkroppen bakåt. Den explosiva rörelsen fick honom att tappa balansen och ragla bakåt två steg. Sedan föll han. Han landade på ryggen med en duns, och Marianne noterade med tillfredsställelse en skarpare smäll som innebar att han hade slagit bakhuvudet i golvet.

Greppet lossnade när han träffade golvet. Marianne kom snabbt upp på fötter och såg sig förtvivlat om efter ett föremål att använda som tillhygge. En glasvas som stod på en byrå fångade hennes blick. Hennes förtioårs-present, den fick duga. Mannen låg fortfarande kvar men hade börjat kvickna till och började resa sig upp på armbågarna. Hon måttade ett slag med vasen. Hennes arm rörde sig ner i en båge mot hans huvud, men precis innan den mötte hans skalle, tvekade hon. Rörelsen stannade av och mannen hann lyfta sin hand och greppa om hennes handled. Vasen gled ur hennes grepp, landade med en smäll och spred ut en skur av skärvor över golvet.

Fortfarande med handleden i sitt grepp reste mannen sig upp. Han var huvudet längre än hon. Han log. Ett föraktfullt leende som avslöjade hans nikotingula tänder. Leendet skrämde henne, men inte lika mycket som hans ögon. De var mörka av hat och stirrade på henne lika intensivt som en sexåring ser på en godisskål.

-Det var väl satan vad du ska ställa till problem din jävla fitta, sa han medan han drog tillbaka högerarmen.

Knytnäven träffade hennes näsa och vänstra kind. Det lät som någon bröt en gren inne i hennes huvud och hon kände hur blodet började forsa ur den knäckta näsan.

Fortsättning följer…

Advertisements
This entry was posted in Writing/Skrivande and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s