Reflektion över den 7 april

Det har nu gått en dryg månad sedan terrorattentatet i Stockholm. Ganska snart efter dådet stod det klart att gärningsmannen var en IS-sympatisör, vilket inte var förvånande. Har detta påverkat hur jag ser på flyktingar? Jag tror inte det, jag hoppas inte det. För mig handlar det om att skilja på grupp och individ.

Det påminner mig om en händelse för ungefär tre år sedan i Helsingborg, där en fotbollssupporter blev dödad av en annan supporter före en match. En tragisk händelse, men det innebar inte att vi fördömde alla supportrar. Bara huliganerna. Normala supportrar tog avstånd ifrån brottet och det arrangerades manifestationer mot våldet. Precis som i fallet med Stockholm.

Jag tittar på mitt fb-flöde, där de flesta av mina vänner uttrycker sorg och ilska, men fortsätter med sina liv i stort sett som vanligt. De som är mest rädda är de som brukar posta mest hat. Så där har terrorismen lyckats.

Jag känner mig inte rädd, jag ändrar inte på mitt liv. Jag vet att risken för att trilla i duschen och dö är mycket större än att bli dödad i ett terrorattentat. Detta betyder inte att jag förminskar tragedin i dådet. Jag tycker självklart att vi i största möjliga mån ska försöka skydda oss mot terrorism, utan att för den sakens skull inskränka våra fri- och rättigheter, men samtidigt måste vi inse att vi aldrig kan undvika att saker som detta händer.

Och när vi ändå är inne på statistik; de som är motståndare till flyktingmottagning argumenterar ofta för att det finns en risk för att en del av flyktingarna är terrorister, vilket säkert är sant. Hur stor är andelen terrorister? 1%? 2%? 5%? Mer? Eftersom Sverige har tagit emot ett stort antal flyktingar, så borde vi enligt det resonemanget ha upplevt ett stort antal terrordåd. Vilket vi inte har. Vi borde istället utgå ifrån att de flesta flyktingar vill ha en chans att leva sina liv i fred.

Vi ska också komma ihåg att detta inte är det första terrordådet som har skett i Sverige. Vi har haft en flyplanskapning på Bulltofta i Malmö, vi har upplevt en sprängd ambassad i Stockholm (utan att vi demoniserade all tyskar), en självmordsbombare, Lasermannen och Mangs, och en extremhöger som hotar politiker och bränner flyktingboende…

För att förtydliga; jag anser att terrorism är ett allvarligt brott, ett hot mot demokratin. Jag fördömer den oavsett om den är baserad på religiös eller politisk extremism. Lika självklart är det att terrorister ska dömas och straffas för sina dåd, men jag tycker inte att vi ska låta händelser som detta styra våra liv.

Advertisements
This entry was posted in Opinions/Åsikter and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s